Ibland så..
- Ibland har jag dagar där jag bara sitter och funderar på saker och ting. Och idag är en sådan dag då jag undrar hur man, eller jag hamnade här.. Då menar jag alltså hur kommer det sig att man från att ha varit en liten fjortis som satt på stängda dagis och delade på en (EN!) 3,5 med min dåvarande bästa vän och man tyckte att man var så häftig eftersom att man "smusslade" med det och sen kände sig så "lullig" och skrattade åt allt.. Nu när jag tänker tillbaka så var det mesta nog bara ett skådespeleri ;) Ni fattar vad jag menar.. "åååh vad full jag är, typ" Det är lite komiskt att man fortfarande kommer ihåg dessa stunder! Det är ju inte kanske de mest underbaraste minnerna jag har från den tiden. Men jag tänker även såhär:
Den tiden som är förbi och har varit var en bra tid, även om man spenderade många kvällar gråtandes i sägen för att man var utfryst i skolan, man fick inte den killen som man ville ha och man var allmänt ungdom! Jag tänkte egentligen inte ta upp min tid från 7-9 och defentivt inte den skolperioden på lågstadiet. Men jag vill ändå få ur mig en sak om 7-9 perioden.. Man kan säga att jag var "mobbad" eller ja, det var det mina "klasskamrater" kallade mig! Men nu när jag tänker på det så var jag inte alls mobbad, jag hade mina 2 fina vänner vi umgicks och vi hade enormt roligt tillsammans VARJE DAG! Vi har mycket minnen tillsammans även om vi inte umgås idag, men jag kan tänka tillbaka till de stunder som vi bara satt och skrattade och pratade om Linkin Park och när vi var hemma hos N(A) och spelade tecken och drack coca-cola.. DET är sådant som jag förknippar med den tiden oavsätt hur jobbigt det än var att gå till den skolan! Men det gör mig också stark, starkare än någonsin EFTERSOM:
- Jag är nog en utav de få som faktiskt gör någonting med mitt liv, jag skapar mig en framtid.
- Flera utav de som jag gick i samma klass med har jag sett på ICA och det absolut inget fel med det, men det visar ju bara att jag kommit längre än dem och kommer KOMMA sååå mycket längre!
De må ha "mobbat" mig i ca: 3 års tid men idag kan jag bara skratta åt det åt DEM för att jag vet att jag kommer komma så mycket längre..
ENSAM ÄR STARK! ALLTID!
Ciao!
Den tiden som är förbi och har varit var en bra tid, även om man spenderade många kvällar gråtandes i sägen för att man var utfryst i skolan, man fick inte den killen som man ville ha och man var allmänt ungdom! Jag tänkte egentligen inte ta upp min tid från 7-9 och defentivt inte den skolperioden på lågstadiet. Men jag vill ändå få ur mig en sak om 7-9 perioden.. Man kan säga att jag var "mobbad" eller ja, det var det mina "klasskamrater" kallade mig! Men nu när jag tänker på det så var jag inte alls mobbad, jag hade mina 2 fina vänner vi umgicks och vi hade enormt roligt tillsammans VARJE DAG! Vi har mycket minnen tillsammans även om vi inte umgås idag, men jag kan tänka tillbaka till de stunder som vi bara satt och skrattade och pratade om Linkin Park och när vi var hemma hos N(A) och spelade tecken och drack coca-cola.. DET är sådant som jag förknippar med den tiden oavsätt hur jobbigt det än var att gå till den skolan! Men det gör mig också stark, starkare än någonsin EFTERSOM:
- Jag är nog en utav de få som faktiskt gör någonting med mitt liv, jag skapar mig en framtid.
- Flera utav de som jag gick i samma klass med har jag sett på ICA och det absolut inget fel med det, men det visar ju bara att jag kommit längre än dem och kommer KOMMA sååå mycket längre!
De må ha "mobbat" mig i ca: 3 års tid men idag kan jag bara skratta åt det åt DEM för att jag vet att jag kommer komma så mycket längre..
ENSAM ÄR STARK! ALLTID!
Ciao!
Kommentarer
Trackback
